Ja, nu är jag här igen, efter en lång och skön sommar full av spännande äventyr, som nagelbitande kamper mot glupska gäddor, tårdrypande vackra bröllop, fasansfulla resor över stormiga hav och hjältemodiga diplomatiska förhandlingar med blodtörstiga kor om att låta hundarna få springa i deras hage.
Jag kan ju börja med att berätta att min morbror har gift sig! Denna ståtliga och oförskräckta riddare på sin
vrålande BMW-springare har äntligen fått sin ljuva dam, den undersköna Susanne. Själva vigseln var snabbt avklarat, "tager du" och "tager du" och puss och kram och hela
balunsen, men så är ju borgerliga vigslar lite snabbare än de kyrkliga, vilket man kan förstå då Susanne inte behövde krångla sig in genom en trång kyrkport med en fem tons spetsprydd gräddbakelse runt midjan.
Det hela var en riktigt angenäm upplevelse, har aldrig varit på bröllop förut så allt var nytt och spännande. Och jag och min bror var dansens regenter, virvlandes runt i halsbrytande snabb bugg uppför och nerför trappor, då själva gården var en lite väl liten scen för våra häpnadsväckande turer.
Här skulle jag kunna dra tusen och åter tusen andra spännande berättelser om mina hisnande upplevelser, men för mina kära läsares känsliga ögons skull (sitt inte för länge framför datorn, aja baja!!!) hoppar jag över dessa och går rakt på nästa spännande del i mitt Sommaräventyr: Medeltidsveckan på Gotland.
Ja, ni hörde rätt. MEDELTIDS veckan på Gotland. Tappra riddare, sköna jungfrur, predikande munkar, galna gycklare, mystiska trollkvinnor och skickliga jägare trängs med vanliga bönder och lekmän på gatorna i Visby under detta sagolika evenemang. Och ståtligast, tapprast, vackrast och skickligast av alla var förstås Den Undersköne Jägaren Elm och hans sällskap, Den Sagolika Trollkvinnan Guta-Mia med sin trogna stav Grid. (För Eder stackare som förvillar Eder i de ljuvt slingrande snårstigar Vi lägger ut med Våra honungslena förtrollande ord, så betyder detta kort sagt: Jag och Mia ROCKADE FETT. Helt enkelt.)
För alla er som gillar sagor så ska jag berätta en jättespännande saga om en arrogant, självupptagen jägare och en trollkvinna med ett lite elakt sinne för humor. Detta är bara den korta varianten, men för er som är intresserade är en tecknad serie-variant på väg, och den utlovas ha mycket humor! Då så, spänn fast säkerhetsbältena för här kör vi:
"En gång för längesedan, i ett land långt bort och i en stad full av människor som varken du eller jag någonsin kommer att få veta något om då de inte ingår i denna berättelse, bodde en ung man. Han var en jägare, och han var så skicklig att själva kungen lät honom jaga det finaste köttet till hans storslagna bjudningar. Inte nog med att han var så skicklig, han var riktigt stilig också, med ett vilt, farligt vackert leende och okynniga ögon som fick alla förnäma fröknar att förskrämt rodnande blicka på honom i smyg bakom sina dyrbara solfjädrar av siden och spets, och alla unga bondflickor att fnissa menande medan de bar sina bördor av olika slag genom stadens vindlande gator. Han var helt enkelt perfekt -eller det var i alla fall vad han själv ansåg. Ty denne unge jägare, vid namn Elm, hade ett stort problem som fick alla hans bra sidor att blekna bort i bakgrunden och glömmas bort. Han var arrogant, och så självupptagen att han ansåg att alla kvinnor var satta på jorden för hans nöjes skull, och hela världen snurrade runt enbart för att låta solen skina på hans vackra ansikte. Våran berättelse börjar just vid ett sådant tillfälle när Elm lät sitt stora ego skina kanske lite alltför starkt, ty en person blev bländad som ingen borde irritera...
"Ahahahaa! Kom här, sötnos, var inte blyg. Jag vet nog att du egentligen vill ha mig. För vem skulle kunna motstå min charm?" Elm skrattade förtjust medan en ung krogflicka kämpade för att ta sig loss ur hans grepp utan att spilla de fem stop med öl hon balanserade på en bricka i sina händer.
"Snälla, goa herrn, kan ni vara så snäll och släppa mig, jag har kunder att servera, jag kan bli utsparkad på gatan om jag inte håller kunderna nöjda" bad hon förtvivlat medan hon vred sig som en liten ål i den närgågna kundens grepp.
"Ja, men då borde du se till att göra mig nöjd, inte sant?" Med ett självbelåtet flin drog Elm till sig den unga flickan så att hon ramlade ner i hans knä med ett litet skrik och nästan tappade brickan. Hade han varit mer uppmärksam på sin omgivning istället för den söta lilla munnen han nu försökte kyssa hade han lagt märke till en kåpklädd främling som stirrade på honom med en farlig glimt i ögonen under den grå huvan medan händerna knöt sig om en mystisk stav så hårt att knogarna vitnade. Hade han tittat närmare på staven hade han nog hajat till vid åsynen av en fårskalle med krökta horn varifrån kraftstenar och olika magiska amuletter dinglade i olikfärgade band, och de tre snövita fjädrarna som måste ha kommit från en svan som hängde under en lång tofs av kopparröd rävpäls. Han hade garanterat fått rysningar av de två stora mässingsbjällror som var placerade i skallens ögonhålor, vilket gav en kuslig känsla av att staven var levande och tittade på en med en genomträngande, obeveklig blick. Hade han dessutom sett att den mystiska främlingen med staven nu rest sig och var på väg mot honom, kanske han hade tagit sitt förnuft till fånga och slunkit därifrån med svansen mellan benen så fort han kunnat. Men nu var det tyvärr så att den där söta lilla munnen var så förtrollande att Elm var helt uppslukad i sina försök att erövra den.
"Ursäkta mig, men om du inte märker det så är hon inte intresserad av dina närmanden." Elm hajade till och tittade upp för att ilsket skälla ut den dåraktiga främling som vågade störa honom i hans erövrande av en vacker flicka som helt klart visst var alldeles betagen i honom -hur kunde hon inte vara det? -och häpnade. Framför honom stod en späd varelse med det ljusaste vitgyllene hår som en gloria runt huvudet och de mest häpnadsväckande blå ögon han någonsin hade sett. Han skulle kunna drunkna i dom, för alltid förlorad i deras skönhet...för att inte tala om den där munnen...eller de där små läckra...han märkte inte ens att han släppte taget om den unga krogflickan som passade på att smita iväg för att ta hand om andra, mindre påflugna gäster. Med en blick som inte kunde tolkas som annat än fräck och avklädande granskade han den främmande kvinnan framför sig.
"Hmm, du kanske vill ta hennes plats, ljuva varelse? Jag har en famn som alltid är öppen för vackra kvinnor." Han log vad han trodde var ett vinnande leende och bredde ut armarna. Med en smäll drämde kvinnan handen i bordet bredvid honom och sa ilsket:
"Vare sig du inser det eller inte så vill inte alla kvinnor hamna i säng med dig. Du är fräck och oartig och det är skamligt att uppföra sig som du gör. Om du inte slutar bete dig så ohyfsat så kanske någon kommer att lära dig en läxa som du inte ens har snuddat med tanken vid ens i dina mörkaste mardrömmar." Hon blängde hotande på honom ett tag innan hon vände sig om för att marschera ut ur krogen. Då Elm fortfarande satt ner så hamnade hennes ljuva, fasta lilla bakdel rakt i hans blickfång, och han skulle inte ha varit Elm, eller med i vår berättelse, om han hade kunnat avhålla sig ifrån att...
SMACK! Kvinnan hoppade högt av chock och svidande smärta när Elms fasta handflata planterade sig mitt på hennes högra skinka och lämnade ett perfekt handavtryck som skulle sitta i dagar. Som tur var så skulle ingen se det avtrycket då hon naturligtvis var fullt påklädd. Elm skrockade förtjust åt sitt lilla "skämt", men skratten fastnade i halsen när kvinnan virvlade runt med ett rasande ansiktsuttryck och ögon som inte längre var blå utan uppslukande svarta och började morra fram väsande hesa ord på ett främmande, förbjudet språk som länge varit bortglömt. För första gången lade Elm märke till den mystiska staven, som nu verkade glöda av ett rödlila sken som snarare tycktes sluka upp ljus än skänka något. Han ryggade häpet tillbaka när de stora bjällerögonen började snurra och blev till gyllene getögon med svarta skåror till pupiller. Han såg sig skräckslaget omkring, men krogen var försvunnen och runt om honom fanns bara ett svart intet, där kusliga varelser som tycktes gjorda av glöd från staven skuttade runt, runt, runt honom i invecklade mönster. Han vacklade till och försökte räta på sig, allt tycktes snurra, vart var han någonstans...
"Uuhh..." Elm stönade svagt och satte sig upp med en hand tryckt mot tinningen. Vilken huvudvärk han hade...han måste ha festat hårt förra kvällen. Med ett kvidande reste han sig upp och sträckte på sig. Hm, konstigt, det blåste kring benen...sömndrucket tittade han ner och insåg att hans byxor låg i en hög runt hans anklar. Med ett flin tittade han upp för att se vilken liten donna han hade hamnat i säng med, när han insåg att han inte befann sig i ett rum med någon säng. Han var mitt ute i skogen. Förvirrat snurrade han runt för att se om det stod någon bakom ett träd och skrattade åt sitt skämt, men det var ingen där. Han tittade ner igen för att skynda sig att dra på sig byxorna, då han insåg att något var i vägen för utsikten. Vad i...han lyfte händerna och klämde på de skymmande sakerna. Hmm...han kände igen den där känslan...det var ju så det kändes när han klämde på ett par...
"Uaaahhh!!! Jag har BRÖST!!!" Chockat snubblade han bakåt, men självklart följde brösten med. Förtvivlad blundade han och bad till Gud att det skulle vara en dröm. Bara en dröm. Han log för sig själv. Ha. Självklart var det bara en dröm. När han öppnade ögonen igen skulle allt vara som vanligt igen. Han räknade till tre och öppnade ögonen, men brösten var kvar. Han svor tyst, och insåg helt plötsligt något annat. Med bävan böjde han sig långsamt ner och lyfte på den nu för stora tunikan.
Det är en underdrift att säga att Elms vrål kunde höras över hela skogen. Men vem skulle inte ha reagerat så, om man helt plötsligt vaknat upp som kvinna när man i normala fall faktiskt är en man..."
Säg gärna vad ni tycker, t.ex. om något kan förbättras, eller göras roligare. Detta är dock bara en liten sammanfattning på vad som händer i början av berättelsen, den slutar inte så här vill jag lova, det blir många mer pinsamma situationer i serie-varianten. Dessutom måste ju läsarna få veta om Elm någonsin blir man igen... Den här historian klurade jag ihop med hjälp av min kompis Mia (trollkvinnan) när jag funderade på vad våra karaktärer var för några personer egentligen, vi kunde ju inte gå runt utklädda utan att veta vilka vi var. Tusen tack till Mia för att jag fick komma till Gotland, det var en superhärlig upplevelse.^^
Till alla läsare: Vale, så ses vi snart igen med nya, spännande berättelser, kanske får ni följa med mig på min resa till Buddhisttemplet i Fredrika... Så håll ut! I'm back, och jag lovar att nu är det dags att hålla i gång skriverierna igen! Puss & Kram från Emma Hood in Da Hood in Sherwood
Bödeln; Mm, vilken pose, vilken känsla! Jag ryyyser..."
(Lappen i bakgrunden med orden "Desperata tider kräver desperata åtgärder" är Ateljé 19:s motto, tyvärr finns inte Ateljé 19 mer...snyft. )
(Ett minne från Ateljé 19, alldeles innan det tragiska farvälet.)
